Veckan fortsätter... Undrar om jag ska börja skriva datumet som rubrik ist. Det kommer mer verka som en dagbok än något annat. En intressant dag. Jag skulle upp till kl 6 i morse för att få iväg dottern till skolan till kl 7. Hennes klass skulle till Tekniska museét idag. Skulle viljat hänga med men hade antagligen inte orkat. Jag lyckades i alla fall komma upp i tid och båda mina yngre barn han i tid till skolan!!! Otroligt far att vara jag. Joche däremot valde att gå upp senare för att missa sovmorgonen på tisdag. Han sköter sitt skolarbete nu för tiden och det är himla skönt.

Sov större delen av dan med feber och frossa. Har en infektion eller en inflammation från bröstmuskeln som gör förbannat ont. Ska till läkaren eller iaf till sköterskan i morgon och be om hjälp. Måste ju tyvärr ha mitt dropp för annars roar jag mig med att tuppa av pga .vätskebrist... Alltid ska det vara nått.

Gen var förbi i dag. Hon intog min 2-sitts soffa som vanligt. Min stackars hund kom inte ut förrän kl 13.30 hon är förbannat duktig som inte opponerar sig. nästan så att jag tycker synd m henne.

Hade jag inte haft henne, Jassie, skulle jag troligen inte vara här i dag och skulle jag det hade det varit som ett paket. Hon får mig att komma ut vilket väder det än är. Jag måste röra på mig vilket i sin tur ger mig en grundkondition... Jag älskar dig min underbara vovve!!!Hon och barnen är mitt allt!!!

Var förbi min förra granne idag. hennes man Olle gick bort dagen efter min operation. Han kommer att vara saknad. Jag kände att jag gjorde rätt som gick på begravningen. Ska fortsätta hålla kontakt med Birgit. Både för hennes och min skull.

Nu är mina stearinljus slut så då får skrivandet ta slut också. Ser ju inte tangenterna. Ska in i duschen! Vi hörs i morgon.

Det blev inte alls som jag tänkt mig. Mina stora planer på ett städa stannade vid köket, men det var fint i några timmar iaf. Så kom barnen... Kojan som de så fint byggt i fredags och som jag lyckats ta ner är åter uppbyggd och disken står på hög i diskhon... Förstår inte varför det ska gå så snabbt att stöka ner när det tar en hel evighet att städa undan.

På kvällningen när det var dags för nattrutiner får jag reda på att min älskade vovve har slitit sig från min yngre son och hon har sprungit runt på Branthovda i drygt 2 timmar. Kan inte påstå att det var vad jag ville få reda på när det är läggdags, men med barn får man ta det positiva med det negativa... Som tur är överväger det positiva annars hade man nog blivit knäpp.

barnen är för mig gudasända, tror jag. Jag har fått alla tre för att lära mig något och jag lär mig varje dag.Det jag fått som ny lärdom i dag är att jag måste lita till mina instinkter när jag känner att stubinen är på väg att bli för kort. Ta tre djupa andetag och utgå från att allt fixar sig, för det gör det.

Som vanlligt är jag vaken mitt i natten och jag fortsätter att skylla på mina mediciner. I morgon ska jag upp kl 6 så det är nog bäst att även jag börjar med min nattning.

Hörs senare. Hej då så länge!

Har hafrt en konstig dag. Min dotter har sovit på golvet i köket med sin kompis under natten och insåg att hon inte skulle kunna vara med på scouternas hajk kommande natt. Hon bestämmer sig då för att ordna med en egen hajk i trappuppgången, där hon nu ligger under att par köksstolar på sitt liggunderlägg i en sovsäck. Borde vara rfuktansvärt obekvämt och ensamt... Huvudsaken är väl att hon har kul och känner sig trygg i vad hon gör. Jag är absolut INTE trygg..... Men vad gör man inte för sina barn???